Etikettarkiv: Google

Några stora tankefel om försvarets kampanj, Erik Helmerson

Både Erik Helmerson och Försvarsmakten tar kritiken mot den senaste kampanjen ”Vad håller du på med?” som något slags privilegierat Södermalmsförsvar av surdegsbakande framför ”humanitära insatser”. Eller som rubriksättaren för artikeln antyder – surdeg går hos vissa före kampen för självaste demokratin.

Jodå Helmerson, även vi kulturarbetare förstår oss på humorn i kampanjen, tihi. Mitt skratt fastade snart i halsen. I Sverige är vi (läs: 80- och 90-talister) liksom helt världsfrånvända och speciellt de unga hipsters som i kampanjerna utför lekfulla aktiviteter. De kan väl knappast tänkas ta något ansvar för att bidra till samhället OCH SAMTIDIGT ägna delar av sin vakna tid för lek? I kampanjens svartvita värld anses det totalt orimligt, därför gör kampanjen mer skada än nytta.

De starka reaktionerna som debattörer som Fredrik Strage och Inti Chavez Perez uttryckt har av flera feltolkats som ett angrepp på försvarets existens eller slapphänt inställning till demokratiarbete. Försvaret behövs, demokratiarbete är otroligt viktigt, vem säger emot? Sedan uttrycker Helmerson att ”Nu måste man i och för sig ha ett extremt tolerant kulturbegrepp för att där kunna inkorporera aktiviteter som att tejpa fast sig på väggen och instagramma sin frukost”. Tillåt mig att blända dig med mitt toleranta kulturbegrepp Erik, genom att påpeka att post-its varit grundmateralet i ett av de mest intressanta konstverken i Sverige under 2000-talet: ”Ett försök att förstå” av Johan Thurfjell. Och den tejpglade unge mannen på väggen är ju nästan en direkt kopia av världsberömde konstnären Maurizio Cattelans verk ”A perfect day”, 1999 där han tejpat upp sin gallerist Massimo De Carlo på väggen i galleriet i Milano. Behövs fler kulturella referenser?

Första felet: Att anta att bilderna visar något utan värde.

Det fundamentala felet med kampanjen blir de absurda jämförelserna, något som gjorts otaliga gånger när lekfulla, kreativa och excentriska aktiviteter ifrågasatts. Det är en felaktigt uppställd dikotomi mellan något som varje mentalt frisk person i Sverige ser som livsviktigt – demokratifrämjande – och en aktivitet som bredvidställd naturligtvis verkar helt jävla banal. Det är fullkomligt ointressant att ställa lekfulla aktiviteter (”Lek” definieras här som glädjefullt skapande, med eller utan syfte) mot en myndighets arbetsuppgifter, speciellt när man kan tala om liv och död i detta arbete.

Andra felet: jämföra fritidssysslor med arbetsuppgifter

Problemet med kampanjens bild av sakernas tillstånd är att nästan inget som vi arbetar med i västvärlden handlar om att i första hand rädda någons liv. Jag kommer faktiskt inte på en enda människa runt omkring mig som har arbetat med en verksamhet som räddar liv, inklusive forskare inom demensvård, konstnärer, art directors, säljare, kommunpolitiker, skribenter, dagmammor och lärare. Skulle dessa personers arbete vara mindre viktigt för att de inte arbetar med väpnade konflikter i demokratifattiga områden? ska alla bli soldater? Det är ju absurt.

Tredje felet: Arbetsuppgifter kan inte svartvitt ställas mot varandra.

Liknande jämförelser kan vi ju enkelt göra mellan andra aktiviteter och se hur meningsfullt det verkar. Vilket av följande två alternativ verkar mest relevant för att rädda liv och främja samhällsutvecklingen. Svara ärligt nu.

1. Knäoperation – 2. demokratifrämjande arbete i konflikthärd
1. Träning inför triathlonlopp – 2. demokratifrämjande arbete i utvecklingsländer
1. skjutsa barn till fotbollsträning – 2. demokratifrämjande arbete i krigszoner
1. Skriva ledarartiklar – 2. demokratifrämjande arbete i flyktingläger

Vad drar vi för slutsatser nu? att sluta skriva artiklar för att de inte rädda liv? Ska vi anta en hållning om vårt arbete som oviktigt bara för att vi inte räddat någons liv innan tre-fikat?

Men det stora misstaget som utmärker kampanjens tilltal är dess syn på vad som görs på bilderna och i filmerna – leken. Vi har i hela västvärlden ett outtalat hat mot leken – det syfteslösa, det som inte på ett enkelt och rationellt sätt har en slutprodukt som kan vägas och mätas. Kulturhistorikern Johan Huizinga skrev klassikern Homo Ludens 1938 som menade att leken var själva förutsättningen för kultur, religion och samhällsliv. Han hade i allt väsentligt dessutom rätt! Utvecklingspsykologer har i över tjugo år forskat på lekens betydelse för barn och även vuxna och det visar sig att leken är helt central för vår psykologiska och sociala hälsa, intelligens och förståelse av tillvaron.

Världsledande forskare som Stuart Brown kan faktiskt visa att bristen på lek hos barn och vuxna är helt förödande, leder till skadade, sjuka individer. Leken är en katalysator för sammanhållning, kreativitet, nytänk, glädje och känslan av välbefinnande.

Det är kanske därför som Brown är en av många lekforskare som också konsultar åt Fortune 500-företag som i hög utsträckning i snart tjugo år försökt skapa miljöer som är mer lekfulla eftersom det ökar lönsamheten och människors hälsa.

Adobes nya kontor i Utah

Adobes nya kontor i Utah

Se på Adobes nya kontor i Utah som bara avsatt 15% av sin yta till kontor. Resten till lek och inspiration, inklusive klättervägg och basketplan. Är det någon som tvivlar på Googles eller Facebooks affärsidéer och deras kontorsinredningar som också haft lekfullhet som ledord, Googles appbutik heter ju till och med Google Play. Lego skapade för några år sedan Serious Play, ett antal legoleksaker och mentala verktyg som använts av Tetra Pak, Nokia och Astra Zeneca. Syftet är att ge fantasi och träna hjärnan i kreativt problemlösande och samtidigt vara glädjefull och stimulerande.

Vad håller ni på med forskare och storföretag? Leker ni?

Fjärde felet: Att anta att syfteslös lek inte har en viktig samhällsfunktion

Kulturen hamnar ofta i skottlinjen här eftersom många skapandeprocesser är lekfulla, absurda och inte minst direkt syfteslösa – åtminstone på ett direkt sätt. Att kultur faktiskt kan främja demokrati genom att öka förtroendet för samhällsinstitutioner eller rädda liv genom att påverka tillfrisknande och hälsa är något som alltid kommer i skymundan eftersom det är INDIREKTA EFFEKTER, men likväl vetskapligt understödda.

Femte felet: Att anta att kultur inte har stora effekter på samhälle och demokrati.

Kultur och för den delen mänsklig lek är mer komplext och svårare mäta och förstå än andra samhällsområden, det betyder inte att konsten inte har något övergripande syfte eller betydelse, bara att dess syfte inte ryms inom en ledarsidas trånga marginaler.

Taggad , , , , , , , , ,

Google’s Algorithim Predicts The End of Ecosystems

googleYou would think that Google can merely  predict the likelihood of you typing in ”Britney” + ”Collapse” or ”Obama” + ”Conspiracy”,  but now scientists from Santa Fe Institute have gone step further and utilized Google algorithms to predict which animals and plants will most likely not survive due to lack of interaction in their particular ecosystems. Using the PageRank algorithm they simply combined the data:

When the researchers tested the Google algorithm against existing models for predicting ecosystem collapse, they found that the new solution outperformed the old ones in each of the 12 food webs they looked at. “In every case that we tested, the algorithm returned either the best possible solution, out of the billions of possibilities, or very close to it,” Allesina said. In this case, the “best possible solution” is the one that predicts total ecosystem collapse using the fewest number of species extinctions.

This is truly a fascinating moment to witness: A network of constructs for the Internet can now actually help us to create a model of how nature works. This brings our cultuiral artifacts closer to the so called Natural, and what is sometimes discussed as The Balance of Nature or Gaia Theory.

Taggad , , , ,

Totally Un-Unreadable Books – How does Amazon Know?

Amazon has some pretty handy systems of book recommendations running on their servers, but as a customer you cannot help feeling a bit controlled, moulded and steered in certain (money spending) directions. Through their system om gathering what you buy and what others buy, they keep your interest up. A braniac at Google Answers makes some good points on the behaviour of why we buy at Amazon; its is basically a simple algorithmic model combined with a large pool of data on how we spend money, but it does in return, seldom register information of what we think about certain books. amazon_download_free_books_digital_pdfAmazon has a rating system but which is still arbitrary, not compulsive to fill in. Buying a cookbook by Bill Gates, for example, would not decisively signal if you like cooking in general or just wish out find out about the richest nerd ever lived. In an interview with Steven Johnson, author of Interface Culture, he further comments this, and connects it more to how the brain registers and ignores information clusters, compared to, say, ants.

But all this aside I do want to reccomend a few no-brainers-to-buy: Last year’s most I’am-a-highbrow-Dan-Brown-hating-V.S.-Naipaul-reading-intellctual title is certainly Neuroarthistory: From Aristotle and Pliny to Baxandall and Zeki, by John Onians. Its a must-have. Upcoming in November 2009 is Irving Massey‘s The Neural Imagination: Aesthetic and Neuroscientific Approaches to the Arts. Should be an interesting comparison within the fields of art and nueroscience. obamaArtist and former neurologist Warren Neidich‘s new book Lost Between the Extensivity / Intensivity Exchange with essays by Sven-Olov Wallenstein, among others should be great. Last but not least is Shepard Fairey‘s Art for Obama: Designing the Campaign for Change. I really want ot find out the deal with that one!

For a less bluntly promoted marketplace of books, check the books.google.com that is getting flak from all corners of the world for their new book scanning project. Making all books searchable is one of the greatest endeavor of humanity, I dare to say. Go Google, Go!

Taggad , , , , ,

The way the Brain Buys

 

Andreas Gursky taps in on consumption

Artist Andreas Gursky taps in on consumption

The finest newsprint on the planet, The Economist, ended the year of 2008 with a great story on why we buy the things we are compelled to buy especially around holidays, and the scary tactics of Wal-Mart and Sainsbury’s when they employ neuroeconomics in the marketplace. The problem as I see it relies mostly in the pushing forward of the concept of privacy, the same could be argued in relation to the fundamentals of personal advertising of the kinds used mostly in new media. Remember the  parellel with the Google debate and how The Evil One they are monitoring you in full, whether you enjoy it or not. Articles Here and here.

Taggad , , , ,
%d bloggare gillar detta: