Kulturens ‘osynliga värden’ bör synliggöras. Läs varför

Efterskalvet av min och Sofia Hanssons kulturekonomiska rapport Noll koll har varit givande och utmanande. Vi har fått en del kritik av SKL (som bemöts här), kommunpolitiker och en del andra som kommenterat eller mailat direkt. För det mesta handlar kritiken om att vi antingen har för lite på fötterna för att kunna avförda alla kommuner som misslyckade i sin uppföljning av kulturen (något vi aldrig hävdar, bara att de fem granskade kommunerna har allvarliga brister) eller en del begrepp som felaktigt läggs i vår mun, exepmelvis att vi vill öka politisk ”kontroll”. Helt fel.

Några klargöranden bör göras. Först ut är rapporten en idérapport. vi har inte utgått från att samla statistik och nyckeltal, vilket är kommuners, kulturrådets och SKL’s uppgift. Vi har istället tittat på hur kunskap kan mätas, förbättras och följas upp genom kulturupplevelser. Vi utgår från forskning  och rapporter som gjorts av internationella och svenska kulturekonomer, sociologer och kognitionsforskare och som visar indikationer på hur kultur kan påverka människor på komplexa, indirekta nivåer. En av de framstående forskarna är David Throsby, Australien, som i en mängd skrifter, vetenskapliga artiklar och förläsningar hävdat det unika med kultursektorn, inte minst genom sin metod Contignet Valuation Method. Genom att utvärdera kan man också förbättra, helt enkelt följa med sin samtid, publik, makthavare och privata sponsorer som med all sannolikhet kommer att öka i vårt land. Throsby är dock exempel på en ekonom som kan ge kunskap om mätning, men tillbaka till institutioners kvalitet går han aldrig in på djupet.

Språket som används vid debatter och konst, kultur och kvalitet är ett teknokratiskt språk som främst kommer ur andra samhällsområden, byråkrati och ekonomiska system. The Economist skriver tänkvärt om detta i förhållande till Grekland och Italien som gjort slag i saken och utnämnt ekonomer till politiska ledare för att stävja krisen. Jag tror att lösningen snarare handlar om högre nivå på samtalet mellan kulturproducenter och makthavare. Ett fördjupat samtal om professionalitet och att bemöta de livsfarliga påståendena ”kultur kan vara väldigt svårt” och ”konst är bara subjektivt”. Målet är att börja föra en diskussion om att konsten ska formulera sitt eget språk om kultur. Jag är inte ute efter att reproducera en befintlig bild av vad kultur är och vad den är till för, jag vill formulera en egen mer omfattande kulturpolitik utifrån forskning och kulturproducenters erfarenheter. Se mer här:

http://www.world-television.se/projects/timbro/bin/TimbroChannelPlayer.swf?asset=8109&playerType=widget

Fler medier om rapporten:

 

Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: